emmakeller

 

Efter en sjukt jobbig och förvirrande dag så fick vår fina lilla tjej somna in.

Det känns så himla tungt att hon har fått lämna oss nu, allt har gått så fort så jag förstår inte riktigt vad som ens har hänt.

 

Det började med att hon har strulat med maten i några dagar men vi har inte tänkt så mycket mer på det eftersom dom gör så ibland..

 

Så idag när M skulle åka till jobbet så var hon jättedålig verkligen så han åkte iväg till vetrinären och där hade hon så låg kroppstemperatur så dom gjorde allt dom kunde för o få i henne näring och få upp värmen igen, till slut så kunde dom inte göra mer så vi vart skickade till strömsholm där dom fortsatte att försöka hjälpa henne. Till slut så gick det inte mer och hennes lilla kropp hade gått in i chock så dom kunde inte ta blodprover eller nånting, dom såg på ultraljud och så att hon hade vätska i buken och dom trodde att antingen så hade gallblåsan eller levern spruckit.

 

Det värsta för mig var väl att hade hon inte vart i chock och så dåligt tillstånd så hade dom kunnat operera henne men det gick helt enkelt inte för hon va så dålig, hon skulle somna in oavsett vad vi än gjorde. Så när vetrinären berättade att hennes lilla hjärta börjat slå dubbelslag och var uppe i 200 så kände jag att hon får inte lida.

 

Så det var ett jättesvårt o tufft val o jag har aldrig gråtit så mycket som jag gör just nu men nu har hon inte ont längre. Hon fick även somna in i min famn, även fast hon nästan inte alls var närvarande när vi avlivade henne.

Molly fick även komma in o nosa lite på henne så jag tror att hon förstår vad som hänt, men vad vet jag egentligen. Känns ändå bättre o veta att vi gjort allt vi kunde för henne och att hon fick somna in tillsammans med oss än själv på ett operationsbord eller i nån bur. 

 

Hon hann bara bli 2,5år och det känns så sjukt orättvist och jobbigt. Att det kan gå så fort är så himla obehagligt, vi har liksom vart ute o gått under veckan utan problem o hon har vart helt som vanligt ända tills kvällen innan.. 
Så nu är min lilla skrutt med sina stora öron och megasnälla själ uppe i hundhimlen med Meg och jag vet att jag kommer få mysa med henne nån dag igen, men just nu så är det skitjobbigt och jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Jag har iaf tur att jag har Molly kvar, annars vet jag inte vad jag skulle gjort. 

 

Men så är det iaf, så nu blir det mycket mys här hemma med molly o M.

 

Nellie

20150104-20170818

Himlens finaste hund.